Aspenäs herrgård

Herrgård i Lerums socken, Älvsborgs län, på norra stranden av den vackra sjön Aspen som köptes 1780 av Samuel Bagge.

Aspenäs herrgård (Comwell Aspenäs)

Aspenäs herrgård (Comwell Aspenäs)

Enligt myter och sägner fanns det bebyggelse på Aspenäs redan under 1400-talet. Det skall också ha funnits ett kloster här, men det är ingen som vet med säkerhet. Vad vi vet är att Brynte Birgersson Lillie den 18 november 1569 erhöll mark som en gåva från Johan III, där han sedermera byggde upp Aspenäs Säteri, numera Aspenäs Herrgård.
1572 stod Aspenäs färdigt, ägaren kallar sig Brynte Birgersson af Aspenäs, då mest ryktbar som framgångsrik fältherre under nordiska sjuårskriget, senare som regional överbefälhavare i Västergötland och ståthållare på Älvsborgs fästning. Gåvan var möjligen en belöning för militära bragder, möjligen ett försök att förebygga alltför vänskapliga förbindelser mellan mottagaren och kungens bror och rival, Erik XIV. Släkten Lillie innehade Aspenäs från 1569 till 1730. En av ättlingarna, överste Johan Abraham Lillie gav sin hustru ”Fru Karin Stake till Wallox-Säby” sätesgården Aspenäs i morgongåva och hälften av de gårdar och lösören, han kunde ärva eller förvärva. Det sägs även att han varit värd för Karl XII på väg till Fredriksdal och dödsskjutningen.
Fram till år 1800 var Aspenäs ett frälsesäteri, vilket innebar ett lantgods avsett för åkerbruk som till följd av ägarens privatställning som frälseman, befriats från skatt till kronan. Frälsegods uppstod genom gåvor från kungen till adelsmän. Syftet var att belöna, men också att binda adeln till staten. År 1617 flyter termerna säteri- och sätesgård samman och sätesgården definieras därefter som det säteri som verkligen bebos av en adelsman.
Efter Lillie följde en rad mer eller mindre kvalificerade innehavare som drev verksamheten vidare med varierande framgång.
Anders Nilsson adlad Cederflycht (1670-1747) tillträdde 1730. Han sålde järn och brännvin och var dessutom kapare utanför Västkusten, en lönsam kombination.
År 1748 köptes Aspenäs säteri av Nils Lilliekreutz, som var bulvan för den verklige köparen, köpmannen Nicolas Jocobsob. Eftersom Aspenäs fortfarande var ett frälsegods, måste ägaren vara adlig. Affären ordnades så att Lilliekreuyz pantskrev fastigheten till Jacobson. Denne adlades 1756 och kunde då köpa Aspenäs. Von Jacobson uppförde en praktfull huvudbyggnad i trä, rustade upp ekonomibyggnaderna och odlade omfattande trädgårdsanläggningar. Von Jacobson startade ett tegelbruk som låg i närheten. Han var även en köpman med monopol på socker tillverkning i Göteborg.

Samuel Bagge övertog Aspenäs på liknande sätt när von Jocobsons son, Jacob, svårt skuldsatt var tvungen att sälja Aspenäs år 1780. Bagge handlade med tjära, järn och jordbruksprodukter. År 1800 fick Bagge Kunglig Majestäts tillstånd att köpa Aspenäs med flera frälsesäterier. Med tilltagande ålder försummade han underhållet av gården och 1808 tog en son över egendomen, som sedan splittrades på många olika händer.


Källmaterial:
Comwell Aspenäs