Baggeska begravningsplatsen

Gravplats intill Nygård säteri som uppfördes 1810 av Peter Bagge. Han själv blev den förste att bli begravd här.

Baggeska gravplatsen intill Nygård säteri

Baggeska gravplatsen intill Nygård säteri

Peter Bagge fick tillstånd av kungen Carl XIII till den privata begravningsplatsen vid Nygårds säteri den 14 september 1810 (Intyg gravplats Nygard).
Den Baggeska begravningsplatsen är omgärdad av en stenmur och indelad i 4 gräsbevuxna kvarter med åtskiljande grusgångar. Innanför muren runt hela platsen har dubbla rader av lövträd planterats, kastanj, alm och bok. De är förmodligen planterade i slutet av 1800-talet.
På den ekonomiska kartan från 1890 finns träd inritade. På en karta från 1862 upptas hela begravningsplatsen i kolumnen för ängsmark under Nygård.
I dagligt tal kallas kyrkogården för Faxekyrkogården efter ett torp som hette Faxetorpet alldeles intill.
I ena hörnet av kyrkogården hittar man grundarens grav, med stående gravsten. Hans båda hustrur har liggande gravstenar, placerade intill och strax bakom hans egen.
Ett 40-tal personer är begravda på platsen

Följande text står på Peter Bagges gravsten:
WÄN AV FÄDERNESLANDET,
FÖRVÄRFADE HAN
SAMTIDAS AKTNING,
MED NYTTIGE YRKEN
FÖR ENSKILT OCH ALLMÄNT GAGN
UTAN FÅFÄNGA
EFTERKOMMANDES MINNE
MED SÄLLSYNT DRIFT,
OCH OUTTRÖTTLIG MÖDA,
SÅSOM
WÄRKSTÄLLANDE DIRICTEUR
FÖR BÖRJAN OCH FULLBORDANDET
AF SEGELLEDEN FÖRBI STRÖMFALLEN
VID TROLLHÄTTAN,
ÖPNAD ÅR 1800.
LÄSARE,
WAR MEDBORGARE SOM HAN.

Under 1800-talet var det rätt vanligt att finare adelsfamiljer skulle ha egna begravningsplatser. Runt Stockholm är dessa lite vanligare förekommande än i övriga landet.
I och med att begravningar inne i kyrkan började förbjudas, av sanitära skäl, i slutet av 1700-talet, kan detta vara en orsak till att Peter anlade en privat begravningsplats. Det blev enligt lag helt förbjudet 1815. Då fick även adel och präster sitt sista vilorum ute på kyrkogården.
Privata begravningsplatser tillåts ej längre idag, Den sista beviljades för Wallenberg på 1980-talet. Innan var det Kungl Maj:t som gav tillstånd.
Det ska finnas en ägare eller ansvarig för en enskild begravningsplats och denne avgör vilka som får gravsättas. Eftersom huvuddelen av landets enskilda begravningsplatser är gamla, är det inte alltid säkert att det verkligen finns någon huvudman.
Praxis har varit att de som tillhört de tre släkterna Bagge, Landberg och Sahlberg får begravas på kyrkogården. Det praktiska utförandet har skötts av kyrkogårdsförvaltningen i Västra Tunhems pastorat.


Källmaterial:
Manus Bagges anteckningar om släkten Bagge från Marstrand.
Baggeska gravplatsen (Projektarbete Gunilla Åhsberg)