GLASBRUKET

I mitten av 1700-talet låg det ett glasbruk på Älvsborgs slottsområde, i Göteborg, där bl.a Peter och Carl Bagge var en av flera ägare.

ruinI mitten av 1200-talet anlade Birger Jarl grunden till borgen vid Göta älvs mynning – sedermera Älvsborgs slott. I början på 1600-talet stormade danskar med örlogsfartyg slottet och Älvsborg fick sitt slutliga öde. I mitten av 1700-talet betecknades platsen såsom bestående av bara berg.
Nyttjanderätten till detta ”alldeles avsigkomna torpställe” innehades efter slottets rasering av en skogsvaktare Nils Andersson och efter denne av strandridaren Brynte Staaf. Från honom transporterades 1745 nyttjanderätten till slottsområdet på handlande Peter Samuelsson Bagge.Peter Bagge, som var delägare i firman Peter Bagge & Samuel Schutz, använde platsen som upplag och det berättas att den mångfrestade mannen härute tillverkade soda av sjötång. Ovannämnda firma upplöstes emellertid. Peter Bagge bildade en annan firma och Samuel Schutz son Johan S. fortsatte faders affärer.Det är från denne Johan S:s tid Älvsborgs slottsområde räknar sina anor som industriort. Han fick nämligen året 1762 kungens tillstånd att här anlägga ett glasbruk. Han gick emellertid i kompanjonskap med en annan köpman i Göteborg, Volrat von Öltken. De båda kompanjonerna uppförde flera byggnader för bruksdriften och tillverkade buteljer, flaskor, drickes- och vinglas, blomsterskålar, krus och lampor samt fönster- och spegelglas. Dessa såldes till enskilda och värdshus och fick god avsättning i Öltkens salubod vid Torggatan, där man kunde köpa buteljer för 6 öre silvermynt/styck.Peter Bagge hade till bruket avstått besiktningsrätten till de nedan slottsberget i söder och sydost belägna tomterna, men behöll själva berget och den närmaste marken. Besiktningsrätten härtill sålde han emellertid 1774 till brukspatronen och friherren Johan von Cahman, vilken i sin tur sålde egendomen till von Öltken. Under några år var den sistnämnde ensam ägare av glasbruket, men sedan han den 5 februari 1782 avlidit, övertog den forne kompanjonen densamma. Schultz gick nu i kompanjonskap med direktören i ostindiska kompaniet, Martin Törngren, vilken ingalunda var främmande för trakten eftersom Klippan var kompaniets hamn och han själv hade ett landeri i Masthugget. Från Törngren kom besiktningsrätten till slottet i köpman Carl Bagges händer. Carl var son till Peter Samuelsson Bagge och ägde dessutom vid den tiden skeppsvarvet Viken intill Gamla varvet samt egendomen Oljekvarn.Under Carl Bagges tid nydanades bruket och arbetet bedrevs med mycken framgång till 1803 då han tröttnade.
Så var glasbrukets saga all. Platsen fortfor emellertid att tjäna den verksamhetsgrad, som frodats jämsides med brukets; sillhanteringen. På grund av sitt förträffliga läge nära fjorden hade fästningsområdet till stor del arrenderats av sillfirmor inne i staden, vilka anlagt salterier, kajer och lastbryggor, och av äldre köpmän, som förekomma i samband med denna rörelse härute, må, utom Schultz. Öltken och Bagge, nämnas Holterman, Arvedsson, Fröding, Minten och Flygare


Källmaterial:
Boken ”Det gamla Göteborg” utav C.R.A. Fredberg, del 1
Wikipedia