LUSTHUSET MALAKOFF

Till de mera kuriösa miljöinslagen i Varbergs historia hör det kanske mindre kända lusthuset Malakoff med kringliggande trädgård, uppfört av konsuln m.m Peter Samuel Bagge.

Huset är sedan länge försvunnet, vi känner det endast från ett par äldre bilder.
På ett foto av Mathilda Ranch, taget omkring 1880, står vi på Göteborgsvägen norr om kv. Berget och ser upp mot Kungsgatan. Ur den rikt bevuxna terrängen – Bagges privata park och trädgård – reser sig Malakoff. Snett emot, på andra sidan gatan, står dekorationsmålaren Lundbergs hus.

Vi vet att lusthuset byggdes 1857, men hur det såg ut i detalj och hur det fungerade har vi ingen kunskap om. Hustypen som sådan är något mycket tidstypiskt för 1800-talets mitt.
Utmed stadsgränserna växte det upp s.k kålgårdar, trädgårdar för odling av köksväxter och blommor. Där uppförde man ofta lusthus och ordnade kafferep och drack sin aftontuting. Ofta företogs utflykter hit när man var ledig en dag och ville göra sig glad med sina vänner. Husen var alltså inte sommarnöjen i modern mening, till vilka man flyttade ut, utan tillflyktsplatser på kvällarna och söndagar. Det är en renodlad rekreationsmiljö. Men samtidigt växte ofta lusthusen ut till sommarhus med verkliga rum. Det första steget var taget mot en permanent sommarbostad.
Så växte Malakoff upp med alla de dygder som en stadsbo förväntade sig av en lantlig bostad, bl.a en pittoresk utsikt från altanen eller från tornets utsiktsplattform. Kring lusthuset anlade också Bagge sin egen Borghesepark!
Bagges park skall också ses i samband med badorten Varberg. Som en av de ledande i badhusdirektionen och genom frikostiga donationer till planteringar präglade han mycket av den tidiga badortsmiljön. Därtill var hans privata mark en anlitad miljö för badgäster.Så något om det märkliga namnet Malakoff. Den historiekunnige läsaren igenkänner här en av de berömda bastionerna vid Sevastopol, betydelsefull i Krimkriget 1853-1856 mellan Ryssland och en rad väststater. Denna märkliga anspelning med ett Malakoff i Varberg hänger samman med Bagge personligen och har inte så lite romantik i sig. År 1783 strandade under en förfärlig storm ett engelskt fartyg utanför Varberg. Dykerikommissarien Jacob Bagge, som var chef för bärgningsväsendet i Varberg lyckades rädda passagerare och besättning på fartyget, innan detta gick till botten. Bland passagerarna befann sig tre unga systrar Mason, på väg till St. Petersburg, där den ena av dem skulle gifta sig med en rysk officer. De andra två var med som förkläden. När damerna nådde land, lovade de varandra att aldrig mer i livet sätta sin fot på ett fartyg – så svåra hade upplevelserna vid haveriet varit. Systrarna reste till St. Petersburg efter häst runt Bottniska viken, och efter bröllopet återvände de två till Varberg. Den yngsta av damerna, miss Jenie (Jenny) Mason gifte sig med sin räddare, dykerikommissarien Jacob Bagge.
1806 fick de en son som fick namnet Peter Samuel. Genom sin moder och släkten i Ryssland blev han intresserad av det kejserliga ryska riket, han blev dess vicekonsul i Varberg år 1852. Självklart skulle han följa Krimkrigets utveckling med livligt intresse. Man förstår då att han gav sitt lusthus namn efter den berömda bastionen!

Peter Samuel Bagge var en av de dominerade personligheterna i Varberg kring 1800-talets mitt. Han var utbildad jurist, vice häradshövding och tidvis rådman. Han var också handlande. Känd och boksynt inrättade han ett av landets tidigaste lånebibliotek. Från år 1843 har vi bevarat ”Förteckning på Böcker som finns uti P. Bagges Lånebibliotek i Warberg”. Biblioteksverksamheten drevs affärsmässigt, för 6 riksdaler fick man behålla en bok hemma i 1 år!
Bagge var mångfaldig konsul. Kanske ger det ett något splittrat intryck när man återfinner honom i statskalendern för år 1864 som vice konsul för Danmark, Nederländerna, Nordamerikas Förenta Stater, Preussen, Ryssland och Stora Brittanien!
Konsul Bagge ärvde rikligt med pengar och kunde ägna sig åt det som roade honom. Med sju införskaffade skeppskanoner gav han salut i sin trädgård vid Malakoff när han hade fest. Varbergsborna skulle veta att glädjen stod högt i tak hos konsul Bagge!


Källmaterial:
Utdrag ur boken ”Vandringar i Varberg”