Timmertransportören - i Åsa

I början av 1800-talet byggdes Samuel Bagge en sinrik anordning för att transportera timmer över ett berg i sydöstra Norge genom att leda om vattenflöden.

Modell på museet i Åsa som visar kjerraten (timmertransportören)

Modell på museet i Åsa som visar kjerraten (timmertransportören)

När skogen i sydöstra Norge tröt riktade sågverken i Lysaker utanför Osla blickarna mot Valdres skogar. Efter fällning var det 14 mils flottning till Höefoss. Sedan skulle timret vidare till Lysakers sågverk. Tre år tog det att flotta timret de dryga 17 milen! Sedan exporterades det mesta av det sågade timret till England.
Vid byn Ås utanför dagens Hönefoss tog Steinsfjorden slut. Ett 400 meter högt berg låg emellan fjorden och nästa vattendrag för 3,5 mils flottning ner till Oslo.
Genom att leda om vattenflödet från sjöar och andra flöden, som rann åt ”fel” håll, uppe på berget och genom att använda Åsaälven utnyttjade Samuel Bagge vattenkraften för att driva en fyra kilometer lång transportör – kallad kjerrat.
Kjerraten i Åsa är ett tekniskt fenomen utan motstycke i världen. Den byggdes som ett vattendrivet timmertransportsystem och skulle bidra till en effektivare timmertransport för stormannen Peder Anker på Bogstad. Anker (1749-1824) var en av Norges rikaste män, och var, såväl handelsman som ämbetsman, innan han blev den första norska statsministern i Stockholm i unionen med Sverige från november 1814.

Modell som visar kjerraten (timmertransportören)

Modell som visar kjerraten (timmertransportören)

Kjerraten var i sin samtid beskriven som den största investering som gjorts av en privatperson i Skandinavien, och utgjorde grunden för ett litet industriellt centrum i Åsa under åren 1803 till 1851, från uppbyggnad och provdrift till avveckling och rivning. När Peder Anker 1803 köpte stora skogsområden i Land och Valdres, följde det med en stor transportmässig utmaning. Timret kunde utan problem flyta på vattendragen ner till Hönefoss, ut i Tyrifjorden och in i Steinsfjorden till Åsa. Men för att få timret transporterat på enklaste möjliga sätt till Ankers sågverk i Lysakervassdraget, måste stockarna föras upp på Nordmarksplatån. I en tid långt innan motoriserade fordon innebar detta en nästan omöjlig teknisk utmaning. Men Peder Anker var en man med ett omfattande internationellt nätverk, och för att handskas med nästan 400 meters höjdskillnad mellan Steinsfjord och Damtjern tog han kontakt med den svenske ingenjören Samuel Bagge (1774-1814). Bagge hade erfarenhet från Trollhätte slussverk i västra Sverige, och han tog sig an uppgiften med dåtidens främsta teknologi. Lösningen blev Kjerraten i Åsa, ett unikt timmertransportsystem världen inte hade sett (eller senare fick se) maken till.
Tolv kjerrater med drivhjul, stödhjul och järnlänkar blev anlagd från nedre delen av Åsa vid Steinsfjorden till Vassendvika vid Storflåtan. Enorma skovelhjul drev en anläggning där stockarna fästes vid kättingar och drogs uppför berget. Vid varje kjerrat (vändhjul) växlades de om till en ny bana. Med hjälp av vattenkraft drog kjerraten stockarna uppöver, och genom flottning blev stockarna transporterade nerför vattendragen i Nordmarka och ner till sågverken i Lysakerälven. Här blev det sågat till plank och fraktat från Vækerø till London och andra hamnar som var redo att ta emot norsk trälast.

När anläggningen byggdes hade närmare 400 man jobb här och byns befolkning mer än fördubblades. Många av anläggningsarbetare hämtades från Trollhättan. Kjerraten var i drift dygnet runt och servades av 100 man när vattentillgången tillät full drift. Det var under en tioveckorsperiod på våren och sommaren och under en kortare period på hösten.

FAKTA:

  • Byggperiod: 1803-1809
  • Driftstid: 1809-1850
  • Driftstid per år: 10-12 veckor, 24 timmar/dygn, 7 dagar i veckan
  • Antal kjerrat: 12 st blev byggda men den 12:ft blev aldrig använd
  • Längd: 3900 meter
  • Höjdskillnad: Steinsfjorden-Damtjern, 389 meter
  • Hastighet: 1/3 meter/sekund
  • Transportkapacitet: 240 stockar/dygn
  • Totalt transporterat 1809-1850: 720000 stockar

Källmaterial:
Tidningsartiklar från 2stad, Broschyr från Åsa Vel.
Föreningen Kjerratmuseet