Fredrik Nilsson Född: 1646-12-24, Död: 1713-11-08

Kyrkoherde i Marstrand och Solberga.

Fredrik Nilsson Bagge

Fredrik Nilsson Bagge

Fredrik kom till Roskilde skola 1662. Student i Köpenhamn 1664 och i Uppsala 24/1 1665. Reste i augusti 1666 till Tyskland, där han besökte flera universitet, bl.a Wittenberg och Altdorf; disp. i Wittenberg 9/10 1667; fil. magister samma år; disp. igen i Wittenberg 22/2 1668. Han återvände till Sverige sommaren samma år pga. att pappan var sjuk.
Adjunctus pastor och successor åt kyrkoherden i Marstrand Lars Påskesson Wandelin 30/6 1669. Blev prästvigd 18/4 1670, då han som magister befriades från prästexamen. Blev riksdagsman 1680, 1686, 1693, 1697 och 1710. Prost över Älvsyssels kontrakt 27/11 1680. Fick Solberga pastorat som annex 19/12 1682. Erhöll genom ett brev från kungen 19/12 1706 tillstånd att lämna över sina pastorat till sin måg, Johan Carlberg, och själv endast behålla prostämbetet. Men enligt Marstrands kyrkas memorial- och protokollböcker, så utövade han även kyrkoherdeämbetet i Marstrand till kort före sin död.

Strid om ämbete
Då Fredrik kom hem från utlandet till sin fars dödsbädd, var kyrkoherden Lars Påskesson sjuk. De båda kom överens om att han skulle skicka en ansökan till kungen om att få bli utnämnd till kyrkoherdens medhjälpare och efterträdare. Genom att gifta sig med kyrkoherdens dotter så ”konserverades” familjen. Planen lyckades, men Fredriks ställning som ”adjunctus pastor” blev svår. Svärfadern Lars levde länge och Fredriks krav på likvärdiga villkor gjorde att de inte kom överens. Det gick så långt att de uppträdde mot varandra i kyrkan, så att magistraten ingrep och avstängde båda från predikstolen.
På Fredriks begäran kom händelsen 1674 inför domkapitlet, där kom överens om förlikning och båda dömdes till böter. Lars Påskesson var fortfarande ovillig att försonas med Fredrik. Pga. sin sinnesstämning sedan nära två år med sin familj hade han avhållit sig från nattvarden. Han blev därför av utav biskop L. Billichius avsatt från sitt ämbete men vägrade att underkasta sig domen och förgick sig svårt mot sin förman. Senare på året resignerade han trots allt och avstod pastoratet åt sin måg (Fredrik) i förhoppning att få ett annat på fastlandet. Men han fick aldrig något nytt pastorat.

Dömd till döden
Fredriks prostämbete och kyrkoherdebeställning i Solberga kommer i samband med hans modiga svensksinnade uppförande vid Marstrands erövring 1677 under den s.k Gyldenlövefejden, den händelse i Fredriks liv, som bidrog till hans berömmelse hos eftervärlden och som senast förhärligats av V. von Heidenstam i ”Karolinerna”. Redan förut hade han i motsats till många av sina bohuslänska ämbetsbröder visat sig vara svensk till sinnelaget genom sin tacksägelse över Karl XI:s seger över danskarna vid Halmstad 1676.
När i juli året därpå den norske ståthållaren Ulr. Fr. Gyldenlöve erövrat Marstrand med alla dess befästningar bad han Fredrik att hålla en bön för kung Kristian och de danska vapnens framgång. Bönen skulle läsas upp följande söndag i stadskyrkan efter predikan. Med Fredrik bad istället oförskräckt i danska generalens närvaro förböner för kung Karl emot Sveriges fiender. Han blev fängslad och under bevakning förd upp till fästningen. Därifrån blev han sedan flyttad till Fredrikshald. Här blev han dömd till döden men fick behålla livet, på vilkor att han löste det med tredubbel mansbot. Sedan han av egna medel betalt lösensumman, kom han hem sommaren 1678.

Kungens erbjudande
På grund av sitt uppförande vid detta tillfälle stod han i stor gunst hos Karl XI. Vid 1680 års riksdag i Stockholm, som Fredrik deltog i som sitt kontrakts fullmäktig, blev han efter predikan inför konungen utnämnd till hovpredikant men tackade nej till det. Han erhöll då istället två stora guldmedaljer. Kungen skrev också ett brev till till biskop D. Wallerius i Göteborg och bad honom att till annex ge Fredrik den första lediga församlingen i Marstrand grannskap eller till ett bättre pastorat. Kungen skrev sedan ett nytt brev och förordnade Fredrik till prost över Älvsyssels kontrakt. Två år senare blev Solberga ledigt och Fredrik erhöll då denna församling till annex trots biskopens vrede.

Dömd som häxa
Fredriks första verksamhetsår inträffade samtidigt med att de bohuslänska häxprocesserna pågick. Dessa påverkade livet djupt i Marstrand. Ett stort antal kvinnor blev anklagade och många offrades. Fredrik var en av de som berördes speciellt av saken. Hans egen mor Malin hörde nämligen till de anklagade. Med stor energi kämpade han för att rädda modern. Genom olika inlagor till berörda myndigheter blev hon äntligen efter två års kamp frikänd i november 1671.

Svårhanterlig man
Fredrik var en begåvad och för sin tid lärd man vilket hans skrifter tyder på. Genom att han var en förmögen man så var han självrådig och härsklysten, vilket ibland tog sig starka uttryck. Typiskt är ett yttrande av biskop J. Carlberg till en svårhanterlig kyrkoherde: ”Magister Bagge är väl en styver man, men aldrig har han så kontramanderat mina ordres och lupit mig övers”

Minnessten
1927 hölls en minnesfest över prosten Fredrik Bagge. En minnestavla avtäcktes i Marstrand. Avtäckningen förrättades efter högmässogudstjänstens slut av landshövding von Sydow. Minnestavlan, som är utförd i granit av Christian Eriksson, framställer Bagge, slagen i bojor av danskarna, då han efter deras erövring av Marstrand år 1677 bad bönen för fosterland, konung och krigsmakt. Stenen är insatt i muren till Marstrands kyrka.

I Solberga kyrka finns Fredrik Bagges och hans hustrus porträtt i kroppsstorlek.