Robert Conrad - FÖDD: 1815-05-28, DÖD: 1883-10-16

Disponent vid Lo och Kramfors sågverk.

Robert Conrad Bagge

Robert Conrad Bagge

Robert Bagge föddes på Nygård och var bara 4 år gammal då fadern, Peter Bagge, avled. Modern Ulrica Sofia, född Grentzelius, var vid sin makes död 1819 endast 31 år gammal. För att sköta egendomen fick hon hjälp av sin arrendatorn. Hon var väldigt mån om att först och främst ta hand om sina söner på 9, 4 resp. 2 år. Hon flyttade själv till Skara, där hon köpte hus, och hade inackordering för skolungdom.

Enligt ett gammalt skolbetyg blev Robert den 23/2 1830 antagen till Skara högre lärdomsskola och fick av rektor D. Danelius den 8/12 1832 avgångsbetyg från Lägre Apologistskolan. Därefter blev han anställd hos Grosshandlare J.A Kjellberg i Göteborg. 1838 blev han förflyttad till Kjellbergs egendom, Lo sågverk i Ångermanland. Här verkade han i många år som inspektor.

År 1848 köpte han Kramfors Sågverk, i eget namn, av Major O.C. af Huss. Men han överlät köpet på sin dåvarande chef, Kjellberg. Under hans rika insikt i trävarurörelsen och Kjellbergs förmögenhet utvecklades Kramfors till en allt större och större industri. Den gamla 100-åriga vattensågen, uppförd 1744, ersattes med en ångsåg om 3 ramar år 1852. 20 år senare byggdes ytterligare en ångsåg om 6 ramar. Eftersom antalet arbetare ökade så byggdes nya arbetarbostäder. Den gamla röda och med brutet tak försedda Herrgården med sina två flyglar revs. En ny vitmålad tvåvåningsbyggnad uppfördes istället år 1852. På den tiden var brädgården belägen på ”Grusholmen” dit allt virke transporterades i pråmar från sågarna för uppläggning. Nu anlades höga rälsbanor och brädgårdar i sågarnas närhet. Hela verket genomgick en förstoring och modernisering. Upp efter Ådalen hade Robert mycket stort verksamhetsfält med inköp av skogshemman och avverkningsrätter i stora mängder. De senare inköptes i allmänhet på 50 års tid då alla träd till en viss grovlek fick avverkas. Det var brukligt att endast köpa furuträd eftersom granvirket inte var efterfrågat på den utländska marknaden. Därför hände det ofta att när furukontraktet avslutats och säljaren inte såg någon utväg att kunna sälja granvirket så erbjöd han köparen att ta granvirket på köpet. Denna verksamhet sträckte sig långt upp efter Ådalen ända upp till Tåsjö i Ångermanland och Frostviken i Jämtland. Vid Backe i Fjällsjö socken, 20 mil ifrån Kramfors, inrättades skogskontor och senare även på andra ställen.

Robert var även aktiv med att ordna flottning och bildade Ångermanälvens Flottningsbolag som han var chef över i många år. Han gjorde många resor upp efter älvdalarna både vinter och sommar som på den tiden måste ha varit tidsödande och tröttsamma. Det var dåligt med vägar sommartid så det blev till att rå med båt över sjöar och vattendrag. På den tiden hade ångbåtarna ännu inte kommit. Det var först 1879 som den första ångbåten kom upp till fjället. Alla bogseringar av pråmar och timmer gjordes genom ”varpning”. Det skedde med hjälp av roddbåtar, varpankare och trossar. Arbetet gick sakta och var näst intill omöjligt vid hård vind. Förutom dessa resor till fjälls så fick Robert ofta åka ner till Göteborg. På den tiden var det till att åka hästskjuts nära 200 mil fram och tillbaka. På en av dessa resor följde hans fru Charlotta och hans lille son John (då 2 år) med. John fick ligga i en specialsydd fårskinnspåse.
Ända till i början av 1900-talet var det många som kom ihåg Robert Bagge och hans verksamhet. Han blev ihågkommen för sin gästfrihet där vänner och bekanta fick vila över natten på sina resor mellan Härnösand och Sollefteå. Vid Konung Carl XV:s resa upp i Ångermanland år 1859 gästade han Roberts hem i Kramfors.

Robert var omtyckt av sina arbetare, rättvis och rättfram mot alla och allt skulle han bestämma. Han ville ha kontroll över det mesta. Ett exempel är den man som gick nattvakt vid verket. Varje timma skulle han bulta i väggen utanför det rum han sov i på nedre botten av herrgårdsbyggnaden. På det sättet hade han kontroll över att vakten gjorde sina rundor.

Den fasta arbetspersonalen bestod på den tiden mest av inflyttade Värmlänningar, särskilt kolare. Under sommaren kom det även folk från Finland, män som kvinnor, över Bottenhavet i stora segelbåtar, fullastade med mat, sängkläder och köksredskap. De stannade till hösten och åkte tillbaka på samma sätt men med pengar istället för mat. De bodde i speciella sommarbaracker.

Vid 60 års ålder eller år 1876 flyttade Robert från Kramfors och hans son John Bagge tog över. Robert och Charlotta bosatte sig i Västergötland på egendomen Sotarhed, belägen 1 mil från Borgstena, inköpt av en Sandström, far till handlande John Sandström, som bodde i Örnsköldsvik på 1890-talet. Robert Bagge blev sedermera Riddare av Vasa Orden.

Efter en långvarig sjukdom (njurlidande) avled Robert den 16/10, 1883. Den 24/10 skedde begravningen vid Nygård i den Baggeska begravningsplatsen. Härnösands Posten skrev följande i samband med begravningen:

Sorgefest.
”Onsdagen den 24 oktober bisattes uti Fenneslunds kyrka för Sågverksdisponenten, Godsägaren och Riddare av Vasa Orden Herr Robert Bagge. Den med smakfulla och dyrbara kransar överhöljda kistan ledsagades av den hädangångnes närmaste släktingar och vänner samt underhavande från hans egendom Sotarhed, där samlingen skedde, till den en halv mil avlägsna kyrkan, dit en stor del av kommunens innevånare till ett antal av 2 á 300 personer infunnit sig. Vid ingången till kyrkogården bildades prossesion, därvid kistan efterföljdes av prestaf, stjärnbärare, barnbarn, barn och släktingar vartill den samlade menigheten anslöt sig. Jordfästningen förättades av Kyrkoherden Lundberg i Ving, som uti ett hjärtevarmt och anslående tal framhöll den bortgångne makens, faderns, vännens och medborgarens förtjänster. Vid begravningshögtidligheten, som hade något särdeles gripande mig sig, tjänstgjorde i övrigt Kyrkoherden Sylvén och Komminister Sundler från Öd samt Komminister Selander från Ving. Efter aktens slut återvände sorgetåget till Sotarhed, där middag intogs, varefter gästerna åtskildes.
de jordiska kvarlevorna efter den hädangångne, verksamma mannen, som i orten gjort sig mycket omtyckt av både hög och låg, fördes dagen efter av de närmaste anhöriga per järnväg till Rånnums station och den en kvarts mil därifrån belägna egendomen Nygård, som förrut tillhört den avlidnes fader uti den av honom upprättade familjegravplatsen för att överlämnas till sitt sista vilorum.”

Robert gifte sig med Charlotta Albertina Wedberg på hennes 25-års dag den 6 maj 1842. Hon var ifrån hans ungdoms Vänersborg och följde sedan med honom upp till Kramfors och Lo sågverk som blev deras första hem. Efter Roberts död bodde Charlotta kvar på Sotarhed med sin dotter Amanda, men tillbringade vintrarna i Stockholm. Amanda, som var mycket intresserad av jordbruk, övertog nu ledningen med en rättares hjälp. Hon skötte egendomen bra tills dess den blev såld år 1890 och flyttade då till Stockholm. De bodde i en lägenhet på Söder, Badstugagatan 40 i många år. Charlotta avled den 9 juli 1895 och begravdes vid sidan av sin make på den Baggeska begravningsplatsen intill Nygårds säteri.


Källmaterial:
Manus Bagges anteckningar om sina förfäder